Ojojoj

vad jag älskar min spikmatta. Det va alldeles för längesedan jag använde den. Men igår plockade jag fram den, placerade den strax nedanför huvudkudden sådär perfekt som den måste ligga så rätt ställen på kroppen blir stimulerade. Jag har som vana att ligga på den innan jag ska somna för kvällen, bättre slut på dagen kan man inte ha...jo kanske, men det är grymt skönt iaf. Igår kände jag riktigt hur pulsen sjönk o jag njöt och när jag låg där så började jag tänka....tänk om min puls bara sjunker o sjunker o sjunker, va fasen gör man då när man är själv, ingen som kan hjälpa mig....uahhh. Jag vet det är min sjuka sjuka hjärna som skenar iväg ibland...men så är det att heta Madeleine Pompe, can´t help it. Ni som känner mig vet att jag kan vara normal oxå ;-)

Idag har snickaren varit här o fixat lite efter 2-års besiktingen, han har snickrat och jag har tittat på....Fast iof va det inte så mkt att titta på...Glöm inte arga snickaren imorrn, det är värt att titta på!