Ibland är livet jobbigt

Dagen innan Kiss-helgen va vi hos vetrinären med Alice. Hon fick mer och mer ont och vi bestämde oss för att åka in akut. Det visade sig att ena skinkan va dubbelt så stor som den andra, stackars snuttan. Antagligen har hon blivit biten av en annan katt och det såret hade blivit en ordentlig varböld. Vi lämnade vetrinären runt halv 9 på kvällen och då hade hon precis fått sin uppvaknings-spruta. Ja är van vid att dom är uppe och stapplar redan efter en liten stund MEN inte denna gången. Hon bara låg där som ett kolli, det enda livstecknet va att hon andades annars låg hon helt still. Gissa om vi va oroliga, jag grät, grät och grät. Vi trodde Alice skulle lämna oss. Hon va ganska kall så vi la en värmeflaska hos henne och filt på henne och masserade henne för att få upp värmen. Denna kvällen va det Alice som fick ligga mellan björtan och mig (Cornelis va så skraj så han sprang och gömde sig). Klockan 02:30 vaknade jag av att Alice reste på sig, då sover man inte djupt....Jag blev överlycklig och väckte Björn. Dagen efter va hon betydligt piggare och vi kunde åka till Stockholm med gott samvete. När vi kom hem igår va hon fortfarande jättepigg, mor och far hade skött om henne väl =) Det är bara och hoppas på att såret läkt bra nu så det inte blir en tur till, till doktorn....

Alice ♥